Topp 5 konserter Way out west!

Till att börja med. Ursäkta, liverapporteringen och bloggandet från festivalen uteblev. Mest på grund av dåligt väder, men även med anledning av tidsbrist och för mycket alkohol. Men för att summera, en väldigt bra festival! Framför allt årets line-up utgjorde det höga betyget. Nedan följer mina topp fem-konserter (utan inbördes ordning):

  1. Morrissey
    Kung Moz kom in och dominerade direkt! Med en spelglädje (och livsglädje!) som det var längesedan jag såg honom i, framförde han en om något inkomplett setlist (saknade ett par andra låtar…), men Morrissey är alltid Morrissey, och gud vad bra han är när han lägger manken till! Det var en ynnest att få se hans glädje över att festivalen i år för första gången är helt vegansk, innan han river av ”Meat is murder”, med tillhörande bildpresentation över köttindustrins masslakt av djur. Hela 21 låtar innehåller spelningen och efteråt återstår bara en enorm eufori över att få se denna legend ännu än gång.
    Bästa låt: You’re the one for me, Fatty och Everyday is like Sunday
  2. Libertines
    Inte riktigt lika bra som när jag såg dem i Köpenhamn hösten 2014, men nästan! Men när Pete och Carl är som bäst så är det frågan om det har funnits ett bättre band på denna sidan 00-talet. Jag tror inte det. Trots inledande problem (ja, till att börja med kom man en dag försent!) och irritation över dåligt ljud bland annat (Pete slänger exempelvis ut gitarren i ren frustration) lyckas man hitta spelglädjen längre in i setet, och snart återfinner sig de båda frontmännen sådär millimeternära med munnarna, sjungandes i samma mick, som är en av deras kännetecken. Och med den där vidunderliga låtskatten (trots endast tre studioalbum) är det svårt för dessa herrar att göra en dålig spelning.
    Bästa låt: Svårt att komma undan Time for Heroes men avslutande Don’t look back into the sun ör nog fan det bästa jag hört live i år!
  3. Deportees
    Deportees har tagit ett större kliv för varje skivsläpp och numera är man ett fulländat arenaband. Himlen öppnade sig totalt under denna spelning och drog ner det hela lite, men samtidigt inneslöt regnet hela konserten i någon sorts romantiskt dyster stämning som passar utmärkt till musiken. Peder och hans polare vet nu hur man framför sina låtar på bästa sett och den här konserten är nog bland de bättre jag sett i år.
    Bästa låt: Love me like I’m gone
  4. Amanda Berman
    Hade inte sett henne innan, och det var mest Alternativet-polaren Kim som propsade på att jag skulle gå dit, vilket jag inte ångrar! Med micken i handen dansar hon fram sina låter under ungefär 45 minuter. Och som hon gör det! Efter inledande tekniska problem med att få till rätt ljud hittar hon till slut helt rätt och trots att vädret fortsätter att bråka och det duggar lätt under hela spelningen känns det hela som en varm och mysig tillställning. Amanda vet hur man sjunger och gör låter, inget snack om den saken. Bäst blir det mot slutet när han tar in sin syster, sin exmake Kristian ”Tallest Man” Mattson samt Klara och Johanna Söderberg, aka First Aid Kit för en låt som kan ha varit Paul Simons Graceland. Men jag kan inte ta gift på det.
    Bästa låt: Sista låten, oavsett om det nu var Graceland eller inte
  5. Chvrches
    Det skotska synthpopbandet med den karismatiske Lauren Mayberry på leadsång och synthesizer gjorde en oväntad bra spelning enligt mitt tycke. Hade inte förväntat mig något egentligen, hade inte ens tänkt se dem men råkade befinna mig i öltältet vid sidan om Azalea. Hursomhelst så blev jag väldigt positivt överraskad.
    Öltält + oplanerad spelning + allmänt dåligt koll på helheten gör att jag inte kan ta ut bästa låt

IMG_3476 IMG_3478 IMG_3488 IMG_3501 IMG_3503

Sammanfattningsvis = Bästa WoW sedan 2008 men regnet förstörde mycket. Positivt att festivalen, trots alla rykten om sista någonsin, verkar återkomma nästa år igen!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *