När konsertarrangören FKP Scorpio förra året beslöt att lägga ner Hultsfredsfestivalen och ta med sig namnet för att starta en ny festival några mil norr om Stockholm var det många med mig och Tobbe som upprördes något oerhört av detta (musikföreningen Alternativet tog faktiskt sina första stapplande steg just på Hultsfredsfestivalen år 2004!). Under årens lopp har det hållits klassiska spelningar på den här marken, ta bara band som Jesus & Mary Chain, Van Morrison, Iggy Pop, The Cure, Thåström, Broder Daniel och många, många fler. Inte heller att förglömma Oasis andra spelning utanför de brittiska öarna 1994, när de precis var på väg att slå igenom på bred front. Denna institution bland festivaler var inte bara på väg att gå i graven – man hade dessutom mage att stjäla namnet och placera det i Stockholmstrakten! Lyckligtvis fanns det några eldsjälar kvar i det småländska lilla samhället som inte kunde acceptera det här. Blott två månader före avspark bildades den ideella föreningen This is Hultsfred som en motreaktion till att Hultsfredsfestivalen flyttades till Stockholm, med syftet att hålla kvar en festival vid det vackert belägna området kring sjön Hullingen. Mottot för nygamla festivalen är ”går det inte så går det ändå!”.
Det finns få saker som kändes så självklart som att det här måste vi bara stötta, så fredag eftermiddag efter avslutad arbetsdag var det bara att packa bilen och bege sig iväg på den tre timmar långa roadtrip mot småländska Hultsfred.
Efter ett par ord till med mig och även några fans som upptäckt att hon var ute bland folk var Miriam tvungen att hasta vidare mot nästa spelning. Dagen efter skulle hon nämligen även uppträda på ”Fejk-Hultsfred”! Jag önskade henne lycka till samt hoppades att våra vägar skulle korsas igen.
Efter att ha slötittat på ett band i Teaterladan vid namn Hurricane Love (bandet gjorde en okej spelning, men jag såg dem mest som en transportsträcka fram till kvällens höjdpunkt Sator!) var det så dags för Borlängebandet att göra entré! Bandet har kommit att kallas för Hultsfreds egna husband efter att de har genomfört en massa spelningar på Hultsfredsfestivalen under 80- och 90-talet.Chips Kiesbye levererar, tillsammans med Kent Norberg, Hans Göfvert, Heikki Kiviaho och Michael Solén en rakt igenom klockrent klassisk Hultsfredsspelning. Det är ren rock’n’roll utan tillsatser, när den är som allra bäst. Chips proklamerar från scenen: ”Vi heter Sator och kommer från Hultsfred. När vi åkte hit spöregnade det hela vägen från Stockholm till Linköping, särskilt vid Sigtuna. Det finns bara ett Hultsfred och det ligger här”!
Man blandar och ger från bandets 80- och tidiga 90-talsskivor, men även senare alster som exempelvis 2011 års ”Under the radar”. Man hinner även med en utomordentlig cover på låten ”This is my life” av den danska rockgruppen Gasolin’, innan kvällen rundas av med den moderna svenska rockklassikern ”I wanna go home”.
”När det är Hultsfredsfestival måste man jobba!”
The Nomads är ett band som när det begav sig kanske var 20 år före sin tid, och jag kan nog säga att utan dem hade vi nog inte haft band som The Hives och The Hellacopters. Spelningen börjar lite trevande men växer mer och mer (liksom publiktillströmningen) och efteråt får jag nog säga att detta var This is Hultsfreds bästa spelning.
Upprymd av The Nomads spelning (men trött och sliten från gårdagens eskapader) beger jag mig så mot Teaterladan för den här festivalens sista spelning. Gruppen som har tilldelats denna ära är småländska Vånna Inget. Bandet räknas nog som ett Malmöbaserat band men medlemmarna härstammar från olika platser i Småland och just bandnamnet är småländsk dialekt där ”Vånna” kan översättas ungefär med ”bryr sig”. Bandet spelar charmig poppunk med distinkt ljudmatta och med politiska texter samt särpräglad röst signerad sångerskan Karolina Engdahl. Tankarna går framför allt till band som Tant Strul och Pink Champagne, men man kan även skönja inslag av modernare göteborgsfluktande popmelodier. Det är mycket politik och jävlar anamma, och man avslutar konserten med ordern ”jag hoppas att vi ses här nästa år med, och jag hoppas att borgarna då förlorar valet”!
