The Libertines Vega Köpenhamn 23/9 2014!!!

IMG_1551

Äntligen!! Att få se Libertines i originaluppsättning har varit en våt dröm för mig sedan jag såg Babyshambles på Peace&Love-festivalen 2009. Då uppträdde även Carl Barât som soloartist och förmodligen fler med mig hoppades att han skulle kliva upp under Babyshambles spelning för att förenas med sin forne vapendragare Pete. Just då hände inte detta, men nu, fem år senare är det så dags!

Men först en liten tillbakablick.

Året är 2002. Precis lika sant som att all bra svensk musik kommer från Göteborg, så kommer all bra utländsk musik från England. Mitt i den nya vågen av enkel, rak rock’n’roll-musik från Förenta staterna (med band som The Strokes, The Vines, White Stripes etc.) damp det helt plötsligt ner en brittisk motsvarighet och paralleller drogs till hur britpopvågen en gång uppstod som reaktion mot Amerikas ensamrätt till bra musik. Det nya bandet hette The Libertines och frontades inte av en, utan av två, minst lika karismatiska lead -gitarrister och –vokalister. De hette Pete Doherty och Carl Barât och hade mötts ett par år tidigare under universitetstudier men snabbt beslutat sig för att bandet var allt. Producerade av forne The Clash-gitarristen Mick Jones spelade man in debuten, ”Up the bracket” som tillsammans med singlar som ”What a waster/I get along”, ”Up the bracket” och ”Time for heroes” tog kritiker med storm. Men ganska snart övergick skriverierna om helt andra saker. Bandet, och i synnerhet Pete Dohertys, drogmissbruk började eskalera och vid tiden för inspelningen av andra, självbetitlade albumet ”The Libertines” var han fast i ett tugnt heroin- och kokainmissbruk. Trots detta fortsatte man att turnera och rendera diverse skandaler (bla. hamnade Doherty i fängelse för inbrott hos sin vän Carl!). Men man lyckades färdigställa andra skivan. Dock efter ännu en skandalomsusad turné där Doherty stundtals förbjöds att medverka väljer Barât att upplösa bandet efter en spelning då han kände att bandet inte var densamme längre.

Året är 2014.
Men så i våras, april-maj någon gång, kom nyheten om att The Libertines skulle återförenas, med originalmedlemmarna, för en del spelningar i England och resten av Europa! Och ikväll spelade man på Vega i Köpenhamn. Självklart var vi där! Man märker nästan direkt på vilket utomordentligt spelhumör grabbarna är. Doherty och Barât sjunger mer i samma mick samtidigt än var för sig i sina egna,  och man studsar omkring på scen, kramar varandra och kastar med gitarrerna som två skolungdomar som nyss funnit varandra igen. Inledande tre låtarna (se låtlistan längre ner) sätter standarden direkt och när man river av ”Time for heroes” som fjärde låt hoppar hela salen. Det slår mig under kvällen att bandet, trots endast två fullängdare, har en sjukt bra och gedigen låtskatt som visar på att Pete och Carl är två ruskigt vassa låtskrivare var för sig, men som tillsammans blir oslagbara.

IMG_1574 IMG_1590
De avslutande låtarna (som dessutom bjuder på en ny låt från en kommande, ej ännu inspelad, platta) innan extranumren håller en sådan hög klass att det får mig att fundera på om detta är en av de topp tre bästa spelningar jag någonsin sett! Efter extranumren tvekar jag inte längre… lätt topp tre!

 

 

Låtlista:

The Delaney
Campaign of Hate
Vertigo
Time for Heroes
Horrorshow
Begging
The Ha Ha Wall
Music When the Lights Go Out
What Katie Did
The Boy Looked at Johnny
Boys in the Band
Can’t Stand Me Now
Last Post on the Bugle
The Saga
Ny låt
Death on the Stairs
Don’t Look Back Into the Sun
Tell the King
The Good Old Days

Extranummer:

France
What Became of the Likely Lads
Up the Bracket
What a Waster
I Get Along
Sally Brown

 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *