Stödfest för Kevin Williams blev till en fest med Göteborgs popelit jag sent kommer glömma!

Jag kan fortfarande inte tro att det är sant! Det här kan bli en sådan där grej folk pratar om i åratal: ”Jag var där!”, ”Jag känner en som var där”, ”Jag köade i flera timmar…”, ”Jag önskar att jag hade kunnat vara där”, ”Tänk om man hade kunnat få tag i en biljett”.

Det hela började för min del på fredagen. På förmiddagsfikan bläddrar jag som vanligt igenom min Metro när jag får se en artikel om en stödfest som ska hållas på lördagen på Jazzhuset i Göteborg, en stödfest som har den bästa line-up:en jag sett på väldigt länge! Långt bättre än flera av årens senaste festivaler! Och bakom skivspelarna står legendariske Henrik Berggren tillsammans med Liston från Embassy samt någon till.

Stödgalan hålls till förmån för leukemisjuke Kevin Williams. En kille jag inte vet så mycket om, mer än att han hänger med de flesta coola Göteborgsband och bland annat flitigt synts till på bilder bredvid Henrik Berggren. Kevins enda räddning är en stamcellsdonation och det är detta man samlar in pengar till och vill uppmärksamma genom lördagens gala.

I artikeln gick att läsa att 150 förköpsbiljetter släpptes och sålde slut på ett par dagar. Utöver detta skulle ytterligare 100 biljetter släppas i entrén runt 21.30. För mig fanns det ingen tvekan. Det här fick jag bara inte missa!

Klockan 17.00 hade jag tagit mig upp till Göteborg och ställt mig som nummer tolv i kön. Det var kyligt och mörkt, och den isande vinden bet enda in i märgen. Men vad gjorde det när man hade en sådan här kväll att se fram emot?! Dessutom hade jag öl att värma mig med och människorna i kön sprudlade av värme, glädje, förväntan och nervositet inför kvällen. Efter fyra och en halv timmes köande i kylan fick jag äntligen gå genom dörren till Jazzhusets lokaler.

Väl inne var det däremot mycket varmare och så småningom även fullpackat med folk. Bland folket i vimlet syntes en hel del kända ansikten och min förhoppning om kvällen stiger i takt med temperaturen i l lokalen. Under ett par timmar får jag så äntligen se Göteborgs artistelit leverera kavalkad efter kavalkad. Varje spelning sker med tre-fyra låtar för att hålla det tajta schemat. Hästpojken, Joel Alme, Daniel Gilbert, Theodor Jensen, Alice B, Sibille Attar, Jose Gonzales… jag är helt slut. Slut av den tryckande värmen och trängseln, slut av all kärlek som inrymmes under konserterna, slut över alla fantastiska spelningar jag får se.

Theodor Jensen är som alltid fantastisk, Martin Elison i Hästpojken med sin nasala stämma. José som plockar och sjunger The Knifes låt Heartbeat som om det vore lika enkelt som… ja, jag vet inte vad. Och Sibille Attar med en akustisk spelning som helt och hållet bärs upp av hennes fantastiska röst.

Jag har säkert missat en hel drös artister i mitt lyckorus, men kvällens hemliga gäst (föga förvånande Håkan Hellström) minns jag dock – främst för den avslutande fenomenala och likaväl oväntade versionen av Broder Daniels gamla låt Iceage från första plattan – ackompanjerad och uppbackad av forne vapendragarna Theodor Jensen och Daniel Gilbert, samt med Pop-Lars på maracas (tror jag). Känns rimligt att man en sådan här kväll väljer att gräva ner stridsyxan och förenas en sista gång (frågan är dock varför Henkan själv inte valde att framföra någon låt?).

IMG_1002
Min vän Anna, Håkan, Gilbert, okänd, Henrik

Efteråt hakar jag på backstage (köket på Jazzhuset). Vakterna var förvånansvärt frikostiga med entré till backstageområdet, även om man blev utvisad ett par gånger så berättas det att det är av säkerhetsskäl och att man snart är välkommen åter. Den förste jag pratar med är Håkan, självklart framför jag att det var jäkligt coolt att han körde Iceage och han svarar med ordern: ”Men det är en jävligt bra låt!”. Theo är alltid lika trevlig, Daniel Gilbert likaså. José, Martin Elisson… ja jag kommer knappt ihåg alla jag pratade med. Henrik Berggren var som vanligt inte särskilt pratglad (säkert spelade orsaken till kvällens gala roll) men han sken i alla fall upp när vi diskuterade bra musik och kom in på Blondie och jag sa att bästa låten är Dreaming… för den låter jävligt BD… Henrik log och höll med. Min kväll var fulländad! /Tobbe S.

IMG_0999
Min vän Anna, Håkan, Gilbert, okänd
IMG_0997
Henrik och jag

Håkan, Theo, Gilbert och Pop-Lars kör Broder Daniels låt Iceage.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *