Så mycket bättre, eller?

Bilden är hämtad från tv4.se

Bilden är hämtad från tv4.se

I detta blogginlägg diskuteras Bonnierägda TV4:s flaggskepp Så mycket bättre. Ett TV-program som sedan starten 2010 har vuxit explosionsartat och numera blivit en av TV4:s största tittarsuccéer genom tiderna med ett tittarantal närmare två miljoner per avsnitt. Men hur kommer det sig att programmet blivit en sådan succé? Och kanske ännu viktigare; gynnar det artisten som ställer upp? På vilket sätt i så fall, kommersiellt eller artisterimässigt?

Sett till de artister som medverkat sedan starten så har man lyckats få ihop en gedigen blandning av personer och genrer, något som man själv pekar ut som orsak till den stora framgången. Ta bara som exempel Petter, Plura, Darin, Miss Li och Olle Ljungström till årets upplaga med bland annat Carola, Orup och Kajsa Grytt.

TV4 har själva sagt att man vill hitta en blandning av äldre, inte lika aktuella artister och nyare, ”hetare” artister, och detta för att förmodligen attrahera en så stor och bred publik som möjligt. Programmet funkar även som skjuts i karriären för artister vars karriärer har dalat och som nästan glömts bort, men även som språngbräda för dem som aldrig har slagit eller är på väg upp. Titta på vilken vändning karriären tog för exempelvis Petra ”September” Marklund efter hennes medverkan. Hon gick från att vara en hyffsat okänd Rix FM-disco-drottning till att samarbeta med självaste Jocke Berg från Kent samt fick möjlighet att leda Allsång på Skansen.

Inför första säsongen läste jag att man fick kämpa för att få med några artister över huvud taget, men nu har skivbolagen och annat kommersiellt management upptäckt vilken kassako programmet är för deras artister, och det är numera värsta lobbyismen från bolagens håll för att få in just deras artist.

Frågan är då om det är bra för en artist att ställa upp i programmet? Visst, jag kan förstå tjusningen i att höra Ebbot från Soundtrack of our lives framföra en rockigt psykedelisk version av Agnes discodänga ”Release me”, men är det detta vi vill att Ebbot ska syssla med? Var går gränsen? Var blir nästa steg?

Ända sedan Håkan Hellström medverkade på Allsång på Skansen första gången 2001, där han framförde en egen låt och därefter dessutom sjöng visor i folklighetens anda, så har det känts ”okej” för tidigare svåra, alternativa indie-artister att ”sälja ut sig” utan att göra avkall på sin trovärdighet som artist. Men stämmer detta verkligen? Behåller man trovärdigheten?

Visst, jag kan förstå att artister som Lena Philipsson, Tomas Ledin eller Lasse Berghagen inte pajar någon image eller förlorar i det långa loppet på att vara med i ett program som detta, men hur blir det för de andra artisterna? De som slog sig blodiga för att inte sälja sig och för att vara alternativa, svåra och egna i ett samhälle där man inte skulle sticka ut?

Olle Ljungström fick säkert ett par nya fans efter sin medverkan, Ebbot likaså, men är det dessa nya anhängare de ville ha? Framför allt, vill de gamla fansen dela sin idol med de nya, som upptäckte artisten via Så mycket bättre?

Jag kanske är cynisk men jag vill tro att det någonstans inte bara handlar om att tjäna sitt levebröd, utan att man gör musik för konstens skull och för man har något viktigt att säga – inte för att man ska tjäna ihop till hyra. Men visst, i dagens musikklimat där det verkar som att man inte kan leva på musiken utan att göra vissa eftergifter gentemot sina ideal kanske det är okej att ställa upp i program av typen Så mycket bättre. Men var drar man gränsen? Ska man som Sahara Hotnights framföra en egen låt på Allsång på Skansen, men vägra välja en visa efteråt och därmed försöka behålla någon som helst integritet, eller ska man som andra artister löpa linan ut och sjunga för kungafamiljen på sjätte juni, eller sälja sina låtar till reklamfilmer? Allt för att kunna leva på musiken.

Samtidigt då man vet att programmet (Så mycket bättre) har en så stor tittarskara så kanske man som artist ser det som en möjlighet att framföra och uttrycka sitt budskap. I årets upplaga medverkar exempelvis Love Antell, en kille som är uttalad vänster, och som tidigare framfört låtar som ”Allt dom bygger upp ska vi meja ner” eller ”Upp på sociala, ner på Systemet” och jag kan tänka mig att han har en del viktigt att säga. Men då är frågan återigen om ett program som Så mycket bättre är rätt format? Jag misstänker att ägarna Bonnier har en hel del att säga till om och exempelvis av socialisten Mikael Wiehes medverkan för ett par år sedan framkom inte så mycket mer politik (utöver de faktiska låtarna) än när han delade upp efterrätten i lika stora delar till samtliga deltagare och sa ”lika för alla, det är detta som är socialismen”.

Vissa ser det nog inte svart eller vitt som jag, vissa försöker nog hitta medelvägen, där man kan ställa upp på en del, utan att göra avkall från sina ideal. Men jag har svårt att se exempelvis artister som Thåström, Henrik Berggren eller Ulf Lundell i ett program som Så mycket bättre. Och det tackar jag stort för! Tänk er att få höra Carola Häggkvist massakrera Shoreline! Det om något hade fått mig att slänga ut min tv genom fönstret!

/Tobbe S.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *