Maria Pustervik 21/5 2016

IMG_3205 IMG_3203

Då var det dags för min första bekantskap med Maria Andersson Lundell (eller bara Maria som artistnamnet numera lyder) sedan hon gick solo. Jag räknade lite snabbt fram till att jag sett Sahara Hotnights totalt sex gånger live, och jag har aldrig blivit besviken. Dessutom efter briljanta första-singeln ”End of conversation” var således mina förväntningar skyhöga.
23.30 äntrade femmannabandet scenen och river av just ”End of conversation” direkt. Lite halvtaskigt ljud gör att det dröjer en bit in i setet innan Maria finner sig tillrätta och man börjar känna igen de gamla rockposerna. Jag har alltid tyckt att hennes största begränsning är just hennes sångröst. Som punk/rock/powerpop-sångerska/skrikerska fungerar den synnerligen bra, men när hon ska skala av och sjunga lite lugnare märks bristerna (som i teveprogrammet ”Pluras kök” där ibland covers spelades och sjöngs – till ett resultat som lämnade mer att önska). Därför var jag lite rädd inför denna spelning på hur hennes röst skulle göra sig här med det nya materialet och avsaknaden av hennes vapendragare från Sahara Hotnights. En rädsla som visade sig vara helt obefogad!
Maria behandlar låtmaterialet otroligt starkt och kraftfullt, och erfarenheten av att ha spelat i ett av Sveriges bästa band sedan innan högstadietiden gör att hon levererar fullständigt. Det enda jag har att anmärka på är att hon inte kör en enda Sahara Hotnights-låt. Om hon nu vill göra mer nedtonad, lugnare sommarpoppig musik hade väl en del av Saharas lugnare alster passat utmärkt? Tänk vad en ny version av ”The lonliest city of all”, ”Whirlwind reaper” eller varför inte ”In Private” från cover-plattan ”Sparks” hade gjort för helhetsintrycket?!
Men förhoppningsvis får jag fler tillfällen att se henne i sommar, och kanske kommer då den där oväntade Sahara-låten.

 

 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *