Hitlåten historia – en intervju med Magnus Broni

Alla bilder kommer från Magnus Broni och är således upphovsrättsskyddade och tillhör honom

Hitlåten historia är ett program som huserat på SVT sedan i början av 2010-talet. Programmet har radat upp det ena  formidabla programmet efter det andra omkring både självklara och mindre självklara låtar, hur de uppstod samt hur de blev ’hitar’. Eftersom jag själv är ett stort fan av programmet tog jag kontakt med den utomordentliga och självklare programledaren Magnus Broni för att lära mig mer om programmet. Nedan läser ni intervjun där ni bland annat får reda på hur allting egentligen började som en slump!

Tobbe S: Hej Magnus! Jag bara älskar Hitlåtens historia! Jag anser att det är ett av SVT’s absoluta höjdpunkter. Mina favoriter just nu är nog ’One of us’ och ’Shoreline’. Jag och några kompisar från högskoletiden  har en musikblogg tillsammans och jag tänkte höra med dig om jag kunde få ställa några frågor kring programmet?

Magnus: Tack Tobias! Klart du får. Fråga på!

T: Härligt!  Om vi börjar lite allmänt om programmet, när sändes första avsnittet? Är det din idé eller är du ’bara’ programledare? Har du varit med från början?

M: 2002 fick jag ett erbjudande om att göra en intervju med David Bowie. Det var för programmet Musikbyrån (där jag var reporter och programledare) och erbjudandet var 20 minuter på ett hotellrum i Göteborg (Bowie var där för att uppträda i Bingolotto! 20 minuter med Bowie – nästan så man var sugen på att tacka nej – vart börjar man??) Tillsammans med Musikbyråns producent spånades det fram olika upplägg och när jag föreslog att jag bara skulle ställa frågor om världens bästa låt ”Life On Mars?”, trodde jag han skulle avfärda mig som oseriös! Men han gav sin välsignelse och det där landade i ett långt inslag (20 minuter) om bara en låt. På pappret tyckte många det var galet men det blev rätt så bra. Så bra att våra kollegor på NRK och DR också ville visa det. Där och då föddes idén om att göra en egen programserie – skulle kunna kalla det för en pilot. 5 år senare var vi igång med en samnordisk serie och den första riktiga episoden gjorde jag om ”The Look” med Roxette.
Programmet är ju dessutom programledar-löst. Dock gjordes episoden om ”Sweet Child O’ Mine” på ett mer personligt vis. Kanske mest för att jag lider av någon form av diagnos när det handlar om Guns N’ Roses.

Alla bilder kommer från Magnus Broni och är således upphovsrättsskyddade och tillhör honom

T: Haha, coolt! Hur gör ni för att hitta ’hitlåtar’ och hur väljer ni vilka som får vara med? Vad krävs för att ni ska se det som en hitlåt?

M: Hitlåtar finns det gott om (typ 100+ kandidater från varje år) men det gäller att hitta Storyn med stort S. Något som fångar en. Något som får en att känna ”åh fan”. Och det gör man genom att gräva, lyssna, leta, gräva djupare, läsa, leta vidare, hänga i arkiv, gräva ännu djupare, ringa, lyssna mer, analysera topplistor, googla, trixa och hålla på tills man hittat sitt case. Hur man väljer vart man ska börja sätta i spaden är individuellt men jag har många gånger börjat gräva i låtar som på ett eller annat sätt skaver lite. Det brukar finnas något där (Tänk Living Next Door To Alice eller Take My Breath Away)
Någon gång ibland kan man utgå mer från persongalleriet (alltså vilka som kan vara med och berätta historien) än storyn. I grund-arbetet alltså. Självklart handlar det ändå alltid om att gräva fram och berätta en bra historia. Men tittaren ställer förmodligen något mindre krav på storyn om det är stora namn som snackar (tänk Coldplay, Metallica, Jay-Z, Zara Larsson, Björn Skifs).
Hur definierar man hitlåt? Topplistor är naturligtvis något konkret att luta sig mot men låtar som blivit fenomen kan vara nog så tacksamma som Billboard-ettor. Det handlar återigen om att hitta en story. Men tanken är så klart att låtarna ska vara välkända för dom allra flesta – alltså hyggligt stora internationella hits. Något program per säsong kanske kan sticka iväg från det (t.ex Do You Realize, Shoreline och Twist In My Sobriety). En vanlig reaktion från tittare och TV-tyckare brukar vara ”jag gillar inte alls den låten men kunde inte sluta titta”. Det blir man ju glad av.

T: Det verkar ligga mycket tanke bakom varje episod, och jag gillar tanken på att det inte alltid behöver vara den självklara hitten som är just hitten. På tal om det, vilken är din favorit bland de program ni hittills gjort?

M: Oj. Snart sänds vår 10:e säsong och jag tycker det är en hög lägstanivå genom hela resan. Några personliga favoriter är Håkan Thörns episoder om ”Hooked On A Feeling” och ”Blue Monday”. Även Kristin Henrikssons om ”Hard Knock Life” (Jay-Z ändå!) är riktigt bra. En norsk kollega gjorde till första säsongen en episod om ”Tom’s Diner” som var väldigt inspirerande. Om jag får tuta i egen lur så gillar jag ”Living Next Door To Alice” och precis som du ”One Of Us” (Tack!). Men även ”I love it”, ”Take My Breath Away” och ”Viva La Vida” minns jag som bra. Är också väldigt stolt över ”The Look” – det är en fantastisk historia – men inte minst för att det var det första riktiga avsnittet vi gjorde och det satte lite mallen för serien. När jag gjorde det var det lite otrampad mark.

T: Vilket är den absoluta drömlåten att göra reportage kring i framtiden? Eller har den redan gjorts kanske?!

M: Att göra program om Guns N’ Roses var så klart stort – på ett personligt plan något jag behövde göra. Men genom åren har jag snubblat över lite olika historier som inte blivit program. Kanske för att huvudpersonerna är döda, eller för att dom inte vill vara med. Eller för att dom inte ens svarar. Hade t.ex gärna gjort program om Laura Branigans ”Self Control” eller ”Let It Go” från Frozen (magisk story). Eller valfri Daft Punk-låt. Spontant alltså. Av någon anledning är det sällan dom allra största namnen som lockar – många gånger är dom historierna redan sönderältade. Eller, även om gemene man inte har så mycket koll så har jag lite svårt att gå igång på en historia som jag har föööör bra koll på innan. Har även grävt fram någon story som jag nästan är glad att det inte blev program – tycker den är så bra att jag inte vill kasta bort den på 30 minuter. Kommer förmodligen aldrig bli av men den skulle bli en riktigt bra lång dokumentär.

T: Är det svårt att få artister att ställa upp?

M: Ja jösses. På frågan om hur vi väljer låtar så är ett svar att det inte är vi som väljer. Vi gör dom som ställer upp. För det är sjukt ofta som man gräver fram en riktigt bra story – man blir ivrig som en hundvalp och skickar iväg requests till höger och vänster och… och sen händer det ingenting. I bästa fall får man ett nej och kan gå vidare – men många gånger är det bara tyst och tiden går. Vi brukar skoja om att ”ett nej är också ett svar”. Vågar inte ens tänka på hur många case jag grävt fram som stannat vid ett dokument i min dator och några obesvarade förfrågningar. Men så är det. Och även om det blir ett ja så är det långt till färdigt program – det är mycket som måste stämma. Artist-världen må verka spännande men det är en extremt jobbig värld full av små-påvar och sena beslut. Man måste vara väldigt flexibel och känna sitt kall för att stå ut. Men när det är gött är det helt otroligt givande. Jag älskar mitt jobb, kanske lite för mycket.

T: Magnus, tack för väldigt bra svar! Fruktansvärt intressant det här. Just nu kommer jag inte på en enda följdfråga till utan vill bara kasta mig in i att sätta ihop ett blogginlägg av detta, samt plöja resten på SVT Play. Har du en bra bild som jag kan använda till inlägget?

M: Ja men du… vore så klart lite tjänstefel av mig om jag inte nämnde ”Some Die Young” bland egna favoriter. Har ju gjort ganska många episoder men ”Some Die Young” är det mest speciella – dels för att Laleh är Laleh (ganska komplex och just därför också mycket älskvärd – jag kan identifiera mig med hennes arbetsmetodik) men kanske främst för att låtens eftermäle både är förlösande fin (tröst) och oerhört tung (Utöya). Den processen blev så mycket mer än att göra ett TV-program. Den episoden har förändrat mig. Jag ska skicka bild!

…och bilder det fick jag! Plöj programmet på SVT Play nu genast!

Med vänliga hälsningar, Tobbe S.

Alla bilder kommer från Magnus Broni och är således upphovsrättsskyddade och tillhör honom

 

Min egen topp5 just nu:

1. Shoreline

2. On of us

3. Losing my religion

4. Don’t look back in anger

5. Runaway train

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *