Från rockmusik till surdegsbak

De växte upp och klippte sig. De sublimerade i hemmet. Resultatet blev surdegsbröd och hemmagjort öl.

Längtan tillbaka till den egna barndomen fick dem att själva skaffa barn. Från festivalyra och lervälling i småländska landsbygdsorter till stuga med röda knutar i samma landsbygdsorter – alternativt lägenhetsinvestering på söder eller på möllan – med sena nätter och välling i nappflaska.

En helg om året får de barnpassning av svärföräldrarna, då beger de sig till storstadsarenor och stadsparker för att njuta av nygammal rock och väna countryvisor. Möjligtvis en och annan hippiefestival i någon skog vid någon sjö.

Jag pratar om 80-talisterna såklart.

Den nya individualism vi alla kollektivt tillhörde och som förebådades av millennieskiftesrader som ”do do what you want to do” och ”let your body decide” blommade ut i den känslosvala inkarnationen som kallas ”hipster”.

Coola kids med gitarr på 90-talet har idag blivit effektiva självförverkligare med surdeg i ugnen och en unge på magen. De mest ambitiösa gör allt detta i direktsändning på sin Youtube-kanal.

Dagens barn beter sig som vuxna, dagens vuxna är däremot allt mer barnsliga. På auktionssajter ropar de hem gamla slitna VHS-band med Turtles, My Little Pony och He-man. Plockar fram Nintendot från vinden och förevisar barnen vad som är riktiga TV-spel – där grafiken spelade mindre roll och där svårighetsgraden i sig gav timmar av nöje. Kvalitet framför kvantitet om 80-talisten får välja.

Alkoholkonsumtionen sägs minska bland unga. Anledningen? De vill inte tappa kontrollen. De vill verka vuxna och mogna. Hälsosamma, skötsamma.

Nuförtiden kan man läsa att hipstern är död. Jag skulle vilja säga att hipstern dör när 80-talisten dör. Det vill säga om cirka 50 år. Än blommar pallkragarna vid villorna, än lever drömmer om ett hus på hjul och ännu har inte den sista koftan stickats.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *