Cecilia Nordlund – Själ & helvete

Cecilia Nordlund började sin karriär som sångerska och gitarrist i den klassiska 90-tals rockgruppen Souls. Bandet existerade (till en början) mellan 1991-1997 och deras gitarrmanglande indierock rönte en hel del framgångar världen över i mitten av 90-talet – bland annat då man producerades av Nirvanas(!) producent Steve Albini. Efter uppbrottet blev det mindre gitarrmangel och mer indie i härliga bandet Monkeystrikes och Cecilia återfanns även som duettpartner i Marit Bergmans låt ”Adios Amigos” från 2004 års platta ”Baby dry your eyes”. Förra året återförenades Souls för en mini-turné och numera gör Cecilia experimentell avantgardemusik i konstellationen ”Cecilia Nordlund & Fullmånen från Helvetet”.
Med start runt midsommarafton och egentligen fram till början av denna vecka (semestrar, jobb och livet kom emellan!) mailade jag och Cecilia frågor och svar kring musik, politik, ursprung och inspirationskällor. Men jag fick även reda på att det finns nytt inspelat, outgivet material med Souls!!!  Nedan finner ni reportaget:

 

Tobias: Vad hämtar du inspiration från när du skriver låtar?
Cecilia: Det kan vara allt möjligt. Både det som är nära och det som händer runt om i världen. Jag försöker skriva om det som känns mest pinsamt och om det som bränns, det brukar bli bäst då. En av mina bästa låtar skrev jag inför att jag gästade Buschwick Book Club i Malmö. Upplägget är att alla artister som är med läser samma bok och skriver en ny låt inspirerat av den. Jag blev utmanad att skriva en låt utifrån boken Irakisk Kristus av Hassan Blasim vilket gav upphov till låten ”kuken” på min senaste EP med ”Cecilia Nordlund & Fullmånen Från Helvetet”
Tobias: Ja, ditt senaste band, ”Cecilia Nordlund & Fullmånen från helvetet” känns för mig som en mer experimentell och extrem uttrycksform, var det ett medvetet val? Alltså, du har länge velat göra denna typen av musik?
Cecilia: Genom Fullmånen Från Helvetet har jag äntligen hittat rätt. Det är den sortens musik jag själv helst lyssnar på.

Tobias: Du har nyligen avslutat en återförening av ett av 90-talets (enligt mitt tycke!) största svenska band Souls, hur var det?
Cecilia: Det har varit en omtumlande men bra resa att sparka igång det gamla bandet. Speciellt kul att få träffa Steve Albini igen. Vårt avslut 1997 var så abrupt och det tog många år före vi kunde tala med varandra igen. Nu är alla vuxna och snälla… ha ha… plus att det är fantastiskt att få stå och spela med en vägg gitarrer bakom ryggen igen!
Tobias: På tal om Steve Albini, har är ju legendarisk producent till bland annat Nirvana, Pixies, Breeders, PJ Harvey etc., och jag minns att det var ganska stort att han var med och producerade er på första skivan. Hur kom det sig att ni fick möjlighet att jobba med honom? Och varför jobbande ni med honom igen under återföreningen? För ni spelade väl inte in något nytt?
Cecilia: Vi hade en slags manager på 90-talet från Klippan, Ängelholm som gav oss skivkontrakt på sitt lilla indiebolag La Ment Records redan 1992, tror jag. Anders Jönsson heter han. Anders gav oss skivkontrakt efter att ha sett en av våra första spelningar och såg till att vi kunde spela in ett flertal demos i Popfabriken i Klippan. Så småningom växte vårt sound, från att ha varit ganska poppiga med referenser till Mazzy Star och Sundays blev musiken långsamt mörkare och hårdare när vi började lyssna på band som Tool, Helmet etc. När vi flyttade till Göteborg 1994 så var vi redo att spela in vår första skiva. Anders Jönsson ringde helt frankt upp Steve Albini i Chicago och frågade om han ville komma till Sverige och spela in med oss på sin väldigt brutna skånskengelska dialekt. Steve Albini nappade märkligt nog, särskilt för att han hittade den perfekta studion enligt honom utanför Växjö, Starec Studio (som tyvärr inte finns längre). Ägaren till studion, teknikgeniet Lennart Schander, delade samma nördiga intresse för ryska mikrofoner och hade ett superfint mixerbord som Albini tyckte om att arbeta på. Hela arbetet med vår första skiva ”Tjitchischtsiy (Sudêk)” var väldigt experimentellt och Albini blev mycket nöjd, vilket lade grunden till att vi fick skivkontrakt i USA några år senare. Tack vare att Anders Jönsson ordnade samarbetet med Steve Albini blev Klas Lunding på Telegram Records intresserad och gav ut vår första skiva.
Det tråkiga var att den aldrig gavs ut på vinyl fast den var mixad för det. Cd:n hade precis kommit och alla skivbolag brände upp sina vinyler. Det var därför det var viktigt för oss att göra om och göra rätt i samband med vår återförening 2016. Vi crowdfundade ihop biljetter, tog masterbanden och åkte tillbaka till Steve Albini och mixade och mastrade om skivan. Det var en märklig resa tillbaka i tiden som både vi och han uppskattade. (Allt filmades av en dokumentärfilmare så förhoppningsvis blir det en film klar till nästa år). Men det vore korkat att åka till en av världens bästa studios utan att spela in, så vi spelade in tre nya låtar som vi kommer släppa någon gång när det känns bra. Antagligen i samband med dokumentärfilmen – men vi själva har inte riktigt inflytande över när den kan bli klar.

Tobias: Finns det chans till återförening av andra gamla band, tänker i synnerhet på Monkeystrikes?!
Cecilia: En återförening av Monkeystrikes däremot vet jag inte… för något år sedan gav ett bolag ut vår musik digitalt vilket var kul. Jag trodde inte att någon brydde sig om Monkeystrikes! Vi lyckades tajma vår debutskiva precis när alla skivbolag dog 2005
Tobias: Jag har haft en liknande diskussion med artisten Paola, om hur hennes debutskiva (Stockcity girl) också ”glömdes bort” då den släpptes i början av 00-talet när skivindustrin hade sin stora kris. Tror du det hade blivit annorlunda om Monkeystrikes kommit idag? Senaste åren har ju indie:n fått ett litet uppsving i och med att det är enklare att göra och släppa musik själv idag
Cecilia: Ja  jag tror faktiskt att den kunnat komma igenom bruset lättare om vi släppte den nu, samtidigt är det en sån sinnesjuk konkurrens idag. Svårt att spekulera i.

Tobias: Om man läser om dig på Wikipedia står det att du är född i Östersund, stämmer det?! Jag har alltid trott att du varit ur-skåning!
Cecilia: Jajemen! Det stämmer. Mamma från Norge och min pappa från Stockholm
Tobias: Oj där ser man! Hur kom det sig att det då blev Malmö? Ni huserade väl även ett tag i Göteborg under bandet Souls?
Cecilia: Souls bodde i Göteborg några år när vi slog igenom på 90-talet. Ett år före vi splittrades 1997 så flyttade jag ner till Malmö.

Tobias: 2012 släppte du den grymma indie-hiten ”Alla sa att allting var farligt”, en låt på svenska, varför gjorde du inte mer på svenska? Eller gjorde du det och jag missade allt?!
Cecilia: Jag kom av mig lite. När jag skrev och producerade låten ihop med Johan Sigerud så var det med utgångspunkten ”Jag vill skriva en radiohit” och sen blev det en radiohit vilket ju var kul. Men sen fick jag barn och fick ta paus ett tag och efter något år så hade jag lite tröttnat själv på P3-pop. Det är alltid svårt att göra hårt producerad elektronisk musik bra live och kunde liksom inte riktigt leva upp till ljudbilden på egen hand utan att sjunga playback. Vilket går bort ju.
Tobias: Det är klart, och då får du en helt annan utgångspunkt nu då med ”Cecilia & Fullmånen från helvetet”. Men kan det bli aktuellt igen att göra en ny ‘radiodänga’? Det kanske till och med går under ” Cecilia & Fullmånen från helvetet ”?!?
Cecilia: Jag är inte så intresserad av den kommersiella musikbranschen längre men en vet aldrig vad de vill spela och inte.
Tobias: Förstår det, men kommer du turnera med ”…Fullmånen”?
Cecilia: Absolut! Nästa år!

Tobias: Du känns som en ganska politisk tjej, tänker feminism och så, är du det?
Cecilia: Jag tror inte det går att inte ta ställning till sin omvärld som konstnär. Jag är absolut feminist och väldigt brydd med vad som händer i samhället. Alla år inom popkollo har varit fantastiska. Att få vara med att bygga upp en ny plattform för unga kvinnliga musiker. Inget sådant fanns när jag växte upp. Inga förebilder eller stöd någonstans för att hålla på med musik
Tobias: Tror du kanske till och med att man blir stämplad som politisk aktivist just för man är tjej och sysslar med rock/popmusik?
Cecilia: Det tror jag faktiskt inte, att en blir stämplad, men kan ju bli så att en tvingas bli politisk aktivist. Jag ser tyvärr hur många yngre kvinnliga artister får ta emot enorma mängder näthat vilket är fördjävligt!
Tobias: Ja, hur ser du på politiken/samhällsläget idag? Finns det något hopp?
Cecilia: Det är tufft nu och när jag träffar unga människor märks hur hårt trycket ökat på att du ska vara så lyckad hela tiden och oftast får du numera bara en chans. Men jag ser också en stor undergroundrörelse som växer hela tiden. Kids som vägrar det nyliberala prestations- och konsumtionssamhället och går sina egna vägar
Tobias: Vad gör du annars? Kan du leva på musiken, eller har du ’vanligt jobb’? Hur ser framtiden ut?
Cecilia: Jag jobbar extra på singer songwriter-linjen på Malmö Musikhögskola, läser författarlinjen i Lund och frilansar runt. I höst spelar jag in album med Fullmånen Från Helvetet vilket jag verkligen ser fram emot!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *