Är rocken ett medelklassintresse?

Pressbild

I dagarna släppte Robert Hurula Pettersson sitt tredje soloalbum ’Klass’. Jag älskade debuten, ’Vi är människorna våra föräldrar varnade oss för”, med sin mix av stenhård Thåström-punk och Broder Daniel-poppiga refränger. Uppföljaren ’Vapen till dom hopplösa’ var stringent men inte riktigt lika komplett enligt mig, men recensenterna älskade den. Nu är han tillbaka med den kanske mest politiska plattan hittills, enkelt titulerat ’Klass’. I samband med detta läste jag igår vänstersossen Göran Greiders recension av albumet. Han berättar om ett möte med Jan Gradvall (respektingivande musikkritiker):

Jag frågade om han hört det senaste från den där killen från Luleå. Han lyste upp och sa: Numera kommer rockbanden från medelklassen; kanske var Oasis det sista arbetarklassrockbandet. Instrument och utrustning är för dyra, därför vänder sig arbetarklassen till hiphopen som inte kräver några bankkonton. Men Hurula är ett undantag /…/

Och det slår mig att det faktiskt stämmer! Min röda, as-snygga elbas kostade 4.800kr. En arbetslös har inte råd med det. Inte heller en skolungdom. Sedan ska man ha förstärkare till. PA-system om man vill uppträda live. Med hiphopen behövs kanske på sin höjd en dator. Ungefär som hockey sedan länge slutat vara en sport för alla. Utrustningen är på tok för dyr och endast en förmögen medelklass kan uppfostra sina barn till att bli något inom hockeyn. Fotbollen däremot har kvar sin status som en sport för alla. Allt som behövs är bollen. Jag blir lite rädd. Alla mina favoritband är rock/popband sprungna ur arbetarklassens sista försök att skapa sig ett meningsfullt, drägligt liv. Hjälp mig! Är rocken död som underklass?

Edit: Lyssna och köp Hurulas nya album ’Klass’. Den är superb!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *